Förord -


Sidan är uppbyggd för att handla om Volvo 850 Super Touring och Volvo S40 Super Touring.

 
Racing Historia -


Om BTCC mästerskapet avgjordes med storleken i pressen av en enskild bil fick under en säsong, skulle Volvo 850 kombin ha vunnit titeln innan den ens satt sina däck på banan.

För många var tanken att tävla med en herrgårdsvagn skrattretande men för Volvo skulle det ge dem
den nivån av medieexponering man letade efter.

De flesta tyckte att kombimodellen var ett rent försäljningsjippo framfantiserad av den smarta marknadsföringsavdelningen på Volvo.

1992 såg Volvos VD Martin Rybeck till att förbättra bilden av Volvo-bilarna genom att återvända tillbaka till motorsporten, vilket de hade slutat med 1987, det var då man tävlat med Volvo 240 Turbo. Han bestämde att BTCC var den självklara platsen att inleda en avkastning men hans kolleger och styrelseledamöter behövde övertygande att den relativt stora 850 var upp till jobbet. Rybeck beställde därför en prototyp från Volvo specialisten Steffanson Automotive (SAM) för att bevisa det skulle kunna bli en konkurrenskraftig tävlingsbil.

Volvo lämnade lämpliga tekniska resurser till SAM och bad dem att
bygga en motor och kaross att basera sin prototyp på. Dagen då SAM kom för att hämta en bil hos Volvo byggdes för närvarande bara kombibilar, så för att inte dra ut på det hela så valde man att bygga på en 850 kombi kaross istället.

När Rybeck hörde vad som hade hänt insåg han genast marknadsföringens potential
inom racing med en kombibil skulle vara massiv, men han var angelägen om att tävlan med kombin inte skulle vara ett misslyckande i förhållande till sedan versionen
.

För att tillfredsställa sina tvivel, testade Rybeck först båda karosstyperna i Volvos egna vindtunnel i Göteborg. Resultaten visade att det fanns lite lite skillnad mellan de två
karosstyperna, och att i själva verket erbjöd kombin bättre downforce jämfört med sedanen på grund av det långa platta taket kombin hade.

Rybeck tog också in motorsportexperter från Tom Walkinshaw Racing (TWR)
för att utvärdera kombin som en potentiell tävlingsbil. TWR, som hade varit Volvo 240 Turbos motståndare under 1980-talet i grupp-A, bekräftade att länge som vikten kunde sänkas till minimum nivån enligt reglementet, var det osannolikt att det skulle vara någon större skillnad mellan de två karosstyperna banan.

Volvo bekräftade sin avsikt att
tävla i BTCC i slutet av 1993, och visade både sedan och kombi tävlingsbilarna vid Svenska Motor Showen i januari. Detta skapade enorm medial spekulation tills Volvo äntligen meddelade Genève Motorshow en månad senare att de faktiskt skulle tävla med kombin.

Även om beslutet att köra
kombiversionen togs ganska tidigt, klartecken att bygga tävlingsbilarna gavs inte förens sent 1993. Då fick TWR ett 3 års kontrakt att tävla bilarna, som kämpade för att få bilarna redo för första tävlingen för säsongen. I själva verket så provkördes inte tävlingsbilen förens Snetterton den 4:e april, bara sju dagar före den första tävlingen för säsongen!

Till skillnad från den röda testbilen som byggts/designats av SAM/Volvofabriken så var de nya tävlingsbilarna designade av TWR vid deras bas i Oxfordshire, den ursprungliga designens arbete utfördes av Richard Owen, samme man som designade Jaguar XJ220 för TWR i slutet av 80-talet.

Även om man var ny
inom Super Touring klassen, så hade TWR stor erfarenhet inom standardvagns mästerskap och även andra former av motorsport och de använde mycket av den kunskapen vid konstruktionen av 850:in i ett försök att göra bilen
konkurrenskraftig.

Den första tanken på bilen var i motorrummet, som skulle hysa plats åt den 5-cylindriga 20-ventilers motorn med dubbla överliggande kamaxlar. När TWR först tittade på Volvon, insåg de att viktfördelningen i en framhjulsdriven bil var oerhört viktig. De insåg också att genom att flytta en del av vikten från framhjulen så skulle de skulle kunna förbättra balansen i bilen på banan.

Så TWR designade en specialväxellåda och hjälpram som gjorde att motorn kunde sänkas och flyttas tillbaka i motorrummet så att vikten av motorn kom bakom framaxelns linje. Lyckligtvis fanns det gott om plats under huven på 850 som en följd av att man hade anpassat bilarna för turboaggregat som skulle komma till senare modeller, så TWR använde det till sin fördel.

Viktfördelningen inne i bilen var också granskad noggrant, och TWR beslutade att flytta förarstolen så nära mitten av bilen som det var möjligt och så lågt som möjligt inom reglementet. Detta placerar föraren i en nästan parallell med den centrala dörrstolpen, man monterade en förlängd rattstång och man flyttade även pedalerna längre mot föraren än standard.

Med dessa två punkter återgärdade, så kunde 850 komma nära 50/50 viktfördelning på bilen, så när detta kombineras med bilens extremt breda spårvidd gjorde det bilens kurvtagning helt oöverträffad. Tyvärr, vad TWR kom fram till var att bilens utförande i långsamma kurvor visade en brist på direkt vikt på främre hjulaxeln som orsakade att framhjulen tappade grepp, men genom en snabb kurva gick bilen oerhört bra.

Trots att 850 inte utförde mirakel i sin första säsong, så hade TWR gjort stora förbättringar av prestandan och TWR skulle vara den första att erkänna att det var en brant inlärningskurva för alla berörda. Bilarna fick lida av att ha en stor front, men de hade en extremt stark motor som kunde kompensera för detta.

1995 så gick man över från att tävla med kombiversionen till att istället tävla med sedan versionen istället, detta på grund av att reglementet förändrades. Man skulle nu få/vara tvungen att ha annan frontspoiler samt vinge på bilen, och det sistnämnda var inget som gick att tillbringa på kombi versionen.

1997 så övergavs även Volvo 850 sedanmodellen och TWR bytte till den mindre, lättare och mer aerodynamiska Volvo S40. Man hade tränat och prövat en S40 med samma motor från 850, en 2 Liters och 20-ventilers femcylindrig motor på ca 300hk. Bilen visade sig vara en total sensation och gick som klistrat på banan. Reglementet tillät att man kunde byta motor med upp till 5 cylindrar och samtidigt fick inte motorn överskrida 2 liter heller. Volvo S40 hade en mindre motor med bara 4 cylindrar original och ansågs inte hålla måttet med en trimmad sådan, och sedan varför börja om från början när man redan hade ett vinnande koncept i den femcylindriga motorn från Volvo 850.

Sedan sa reglementet med att motorn måste komma från en serieproducerad version och vara från samma märke, alltså ingen ny motor fick tas fram för ändamålet, endast sugmotorer med elektronisk insprutning var tillåtna, turbo fick inte nyttjas enligt reglementet.